en tripp på minnenas gata
i väntan på att solen ska nå balkongen har jag sett sista avsnittet av felicity.
jag och mamma följde serien när den visades första gången, det var väl vid -99 och några år framåt tror jag. jag gillade felicity jättemycket även om jag nu kan tycka att den är lite tjatig.
hur som helst så missade jag sista avsnitten på grund av att tv3 bytte tider och höll på. jag flyttade hemifrån däromkring och fick annat att göra.
jag tänkte nu när tv4 sände serien igen att jag äntligen skulle få se de sista avsnitten. jag missade dem såklart men mamma hade spelat in det allra sista avsnittet och skickade det till mig.
jag började titta på det i förra veckan men insåg att jag inte skulle hinna se klart innan jag skulle iväg till jobbet.
så jag såg om det idag. och jag grät. det är verkligen något med den serien som tilltalat mig.
jag kommer ihåg när jag var och hälsade på mathias i lund första gången och ringde hem till mamma och sa att studentkorridorer inte alls är lika fina och mysiga som i felicity.
det var under min gymnasietid som den visades, och det är en tid som jag verkligen kan sakna och som jag verkligen inte skulle vilja uppleva igen. någonsin. det är med skräckslagen förtjusning jag minns den tiden. barndomen som försvann och betydelsefulla människor med den. alla underbara människor som jag tappat kontakten med, en del som jag har sporadisk kontakt med. en del jag inte vill ha kontakt med. jag träffade mathias. och det höll i sig. jag flyttade ihop med mathias en vecka efter studenten.
en tid som försvunnit men som man var så upptagen med när man väl befann sig i den. frågan är till vilken nytta? var det värt allt besvär? jag får ungefär samma känsla som när jag för ett tag sen läste i en klass för sig av curtis sittenfeld.
en liten bit ångest över all jävla energi man la ner men som i slutändan ändå inte spelade någon roll.
men det gjorde det nog. det spelade nog roll.
jag och mamma följde serien när den visades första gången, det var väl vid -99 och några år framåt tror jag. jag gillade felicity jättemycket även om jag nu kan tycka att den är lite tjatig.
hur som helst så missade jag sista avsnitten på grund av att tv3 bytte tider och höll på. jag flyttade hemifrån däromkring och fick annat att göra.
jag tänkte nu när tv4 sände serien igen att jag äntligen skulle få se de sista avsnitten. jag missade dem såklart men mamma hade spelat in det allra sista avsnittet och skickade det till mig.
jag började titta på det i förra veckan men insåg att jag inte skulle hinna se klart innan jag skulle iväg till jobbet.
så jag såg om det idag. och jag grät. det är verkligen något med den serien som tilltalat mig.
jag kommer ihåg när jag var och hälsade på mathias i lund första gången och ringde hem till mamma och sa att studentkorridorer inte alls är lika fina och mysiga som i felicity.
det var under min gymnasietid som den visades, och det är en tid som jag verkligen kan sakna och som jag verkligen inte skulle vilja uppleva igen. någonsin. det är med skräckslagen förtjusning jag minns den tiden. barndomen som försvann och betydelsefulla människor med den. alla underbara människor som jag tappat kontakten med, en del som jag har sporadisk kontakt med. en del jag inte vill ha kontakt med. jag träffade mathias. och det höll i sig. jag flyttade ihop med mathias en vecka efter studenten.
en tid som försvunnit men som man var så upptagen med när man väl befann sig i den. frågan är till vilken nytta? var det värt allt besvär? jag får ungefär samma känsla som när jag för ett tag sen läste i en klass för sig av curtis sittenfeld.
en liten bit ångest över all jävla energi man la ner men som i slutändan ändå inte spelade någon roll.
men det gjorde det nog. det spelade nog roll.
skrivet av angelica 11:57 fm
2 Comments:
Nu har jag (Blundat) en bra stund sedan jag kom hit men upptäckt att det blir väldigt svårt att skri 153y8fheigh842hgivnrin3gi1nhbirn io3ngioobnivrpn13bivroiergi35hjri5å3
qeihfieh1hjignihjgithjgi5h54gh53uohg5
ner allt detta viktiga som du kanske ser.Nämen vad hände nuuuuuu !?. :)
Åh jag följde Felicity en massa i början. Minns att det gick när jag flyttade till Lund (ht00) och att jag och Åsa hamnade i en stor diskussion om hon gjorde rätt när hon valde nån målarsommarkurs före att bila runt med Ben som hon ÄNTLIGEN hade blivit ihop med. Jag röstade på att bila runt, Åsa på måleri. Lite oväntat sådär i efterhand att jag var en sån romantiker. Dryga fem år på smålands har nog omvänt mig, haha.
Skicka en kommentar
<< Home