danke bitte och andra värdefulla saker

berlin för andra gången var till och med bättre än berlin första gången.
denna gång hade vi framförallt mer tid men också fler tips och så klart själva lite mer koll på var vi var intresserade av att vistas.

och jag tänkte faktiskt tipsa, eller i alla fall berätta om favoritställena/sakerna den här gången:

tacheles, ett gammalt köpcentrum på oranienburgerstrasse från förkrigstiden som nu blivit kulturhus och framförallt ockuperat av ett gäng konstnärer på 90-talet. fint hus men tyvärr med konstant kisslukt. fina utställningar och så köpte jag en fin affisch därifrån av tim roelofs.






kunst-werke på auguststrasse som visade joe colemans internal digging. mycket bra och roligt/jobbigt/hemskt. men vaxdockorna på nedreplan tyckte jag bara var överflödiga.



hamburger bahnhof på invalidenstrasse visade en utställning om smärta som var väldigt bra, och så hade de en utställning till minne av jason rhoades. men jag tycker paul mccarthy fick alldeles för mycket plats med sitt exhibitionistiska äckel jag inte tycker om. arkadspelen var nog det bästa, men tyvärr ville inte de galna spanjorerna släppa maskinerna så vi kunde bara spela två spel.





filmmuseet på potsdamer platz var också bra. det var många filmklipp och saker att titta på, lådor att dra ut och texter att läsa. men när vi kom till specialeffektsavdelningen blev det inte så roligt längre.

sen har vi ätit gott hela tiden, och framförallt billigt. den bästa restaurangen var satyam på goethestrasse. en helvegetarisk indisk restaurang med massor att välja mellan. white trash var stängt och punkpizzan på i due forni var inte så speciell och god som vi hade hoppats på. och inte var personalen så punkig heller.
för att sitta och sippa på öl eller min nya favorit bionade gillade vi gainsbourg, kani mani och de flesta ställena på kastanienallee. vi blev tipsade om dr pong. pingis och öl. det lät hur bra som helst, men är vi gick förbi såg det så litet och intimt ut att vi inte vågade gå in.

att shoppa är hur lätt som helst. men man bör bege sig till prenzlauer berg eller freidrichain. tips på affärer är silberfischer, tragfläche, pauls sneakers och skunkfunk.

vi tror även vi har listat ut när man säger bitte och när man säger danke. och jag har lärt mig säga ursäkta mig, vad sa du och kan jag få notan tack. men jag kan inte stava till det så jag kan inte skriva det.

en rolig sak med att vara på semester i ett annat land, och framförallt i ett land med en annan valuta, är hur jag övergår från att vara en annars rätt så streetsmart, snabbtänkt person som har rätt lätt för huvudräkning till en trög, famlande turist som i sin vildaste fantasi inte kan fatta hur man räknar när det fattas en nolla på alla sedlar och mynt. exempelvs skulle jag betala för två falafeltallrikar som kostade 4 euro var + en vatten på omkring 1,2 kanske, och när jag inte fattat vad han bakom disken säger räcker jag fram en femma och säger "is this enough?".