supersuger

av någon anledning jag inte riktigt förstår så gick vi och såg supersugen i lördags. jag tror i och för sig att det var för att vi var i behov av att skratta lite. anywho. jag var ju sur redan tidigare över att den fick samma betyg av filmkrönikan som roys nya film. nu är jag ännu mer sur för jag har upptäckt, inte bara att den var sjukt dålig, utan också att fler betygsätter den högt. karolin eriksson på svd är nog den enda jag sett inte lovordar den nya underbara nördgenren. vad fan är grejen? det enda syftet jag ser är att på ett nytt, subtilare sätt få objektifiering av kvinnor godkänt, eftersom man har nördar att gömma sig bakom. för de når en ju rakt i hjärtat. som jane magnusson på dn skriver (lite taget ur sitt sammanhang): "jag älskar när en riktig loser visar sig vara en vinnare och räddar allt och alla". jan-olov andersson på aftonbladet bekräftar min teori då han avslutar sin recension med att skriva: "och någonstans i skildringen av dessa sorgliga killar bultar också ett stort medkännande hjärta". wtf.
vad är det som är så jävla charmigt med att töntar dreglar efter snygga tjejer? att killar bara bryr som om att tjejen ska ha snygga bröst, medan tjejen såklart inte bryr sig om utseendet utan det är insidan som räknas. hur många årtionden har vi inte fått stå ut med det? vad är det som är så jävla coolt med det? och hur kan hon på filmkrönikan fortfarande få jobba kvar efter hon har gett den här filmen en jävla fyra? det är ju skandal. bara för att det är det nya svarta att tycka genren är häftig.
första halvtimmen satt jag och mathias och bara gapade. när de äntligen la ner grejen med att bara försöka provocera med fula ord kom den i och för sig igång lite grann, den gick från ett minus till en tvåa. men inte kom den upp sig mer än så.